Om mig

Jag som ligger bakom uppfödningen heter Heidi Klittner. Jag bor med sambo och 5 barn i svanskog, säffle kommun. I familjen bor en collietik, Ninja, och hennes son, Attack. Här bor även en staffordshire bullterrier tik, Hera, och en kastrerad blandrashund, Odin. 

Vi har även ett gäng kaniner. Jag jobbar som djurvårdare på en veterinärklinik sedan 2010 där jag trivs väldigt bra.

Jag har haft hund hela mitt liv, och rasen collie kom in i mitt liv redan när jag var barn. Min mamma startade uppfödning av rasen 1987 och jag har haft en del egna collier genom mitt liv. Min första egna collie föddes 1991, Blushing Rock-Crystal. Hon blev min följeslagare och bästa vän genom min tonårstid och följde med mig när jag flyttade hemifrån. Hon gick bort 1999 och jag tog över en ny collie tik året innan, Riding's connection to Blushing, "Allie". Allie var 18 månader när jag fick henne och hade stora problem med rädslor för ljud och människor. Jag la ner hela min själ i henne och lyckades lära henne att utstå det som skrämde henne och vi klarade karaktärsprovet och fick första pris i lydnadsklass 3, tävlade aldrig officiellt i eliten då det blev får stor press för henne. Allie blev 14 år.

 

År 1998 kom rasen american staffordshire terrier in i mitt liv och 2002 hade jag min första kull amstaffvalpar. Jag behöll en tik jag kallade för Tweed. Vi började tidigt med lydnadsträning och hon visade snabbt sina talanger. Vi tävlade lydnad redan när hon var 10 månader och sen fortsatte vi vår karriär. Hon fick som bäst 2a pris i elitlydnad. Hon fick även 3 kullar valpar och 2005 föddes en tik jag valde att behålla. Henne kallade jag Xtra. Även hon tävlade i elitlydnad. Hon var en otroligt bra hund både på lydnadsplan och till vardags. Hon gick bort i november 2017 och efter henne blev det ingen mer amstaff av flera anledningar. Rasen ligger mig fortfarande väldigt varmt om hjärtat, om det blir någon mer amstaff får framtiden utvisa.

 

2014 tog jag över en 10mån collietik, Dignity's Quite a lady. Även hon hade stora problem med rädslor men jag valde att ta över henne ändå. Ville ge henne en chans att utvecklas, vilket hon trots allt gjorde. Men hon blev aldrig trygg, utan var väldigt rädd för plötsliga ljud och människor. Hon fick dock stora problem med sin mage med ständiga kräkningar  och det blev till slut för mkt för henne. Jag valde att låta henne somna in då hon till slut helt saknade livglädje. 

 

Då jag haft collie under större delen av mitt liv, så började suget efter en ny collie krypa fram igen. Däremot hade jag med tanke på mina tidigare collier med rädslor, bestämt mig för vilken typ av collie jag ville ha och när jag började planera för avel så är bra mentalitet något jag prioriterar, utan att göra avkall på hälsan. Givetvis är exteriören viktig, men jag lägger ingen vikt vid utställningsmeriter utan ser hellre att hunden har godkänd exteriörbeskrivning. 

 

Ninja kom in i mitt liv i februari 2017. Hon kom till mig som omplacering då förra ägaren av olika själ inte kunde ha henne kvar. Hon visade snart sig vara en väldigt bra collie, en trygg och stabil collie precis som jag ville ha och tanken på avel väcktes sommaren 2017. Jag såg Ninjas kvaliteter och vad hon kunde tillföra rasen. Vi började träna lydnad o spår och Ninja visade sig vara lite av en arbetsmyra. 

19/3-18 föddes min första egna colliekull och i samband med valpkullen registrerade jag mitt kennalnamn, X-treme Collies. Varför det blev just X-Treme Collies har lite olika anledningar. Dels ville jag att namnet skulle påminna om min bortgångna amstaff, Xtra, men även för att jag har som mål att hundarna ska utmärka sig positivt.

Heidi Klittner

Södra skarbol Marte kulle

66296 Svanskog

0703803963

 

heidiklittner@gmail.com

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now